Arbetsdomstolens domar

Den huvudsakliga frågan i målet är om tolv arbetstagare hos Räddningstjänstförbundet i Storgöteborg (RSG), som innehar olika ledningsbefattningar, har tjänstgjort i utryckningsstyrka och därmed har rätt till särskild avtalspension för räddningstjänsten (SAP-R). Arbetstagarna är eller har varit anställda som insatsledare, regionala insatsledare, vakthavande befäl eller larm- och ledningsbefäl.

Arbetsdomstolen har funnit, dels med beaktande av vad utredningen visat om bakgrunden till och syftet med kollektivavtalsbestämmelserna om SAP-R, dels genom tolkning av avtalstextens ordalydelse, att endast brandmän och styrkeledare hos RSG, dvs. inte de i målet aktuella ledningsbefattningarna, ska anses tjänstgöra i utryckningsstyrka enligt kollektivavtalsbestämmelserna om SAP-R.

» Avgörandet AD 2026 nr 34 i pdf-format (hos Stora Nygatan 2 A–BBox 2018SE‑103 11Stockholmkansliet@arbetsdomstolen.seArbetsdomstolen)

En arbetstagarorganisation har varslat en arbetsgivarorganisation om en tillåten stridsåtgärd (sympatiåtgärd) i form av blockad mot all hantering av avfall kopplat till ett bolag, vid elva angivna adresser där bolaget bedriver verksamhet. Parterna har tvistat om stridsåtgärdens omfattning var otydlig och om arbetstagarorganisationen därför brutit mot 45 § medbestämmandelagen.

Arbetsdomstolen har funnit att varslet inte var otydligt när det gäller vilka av arbetsgivarorganisationens medlemsföretag, eller vilka arbetstagare, som omfattades av varslet. Enligt Arbetsdomstolen var varslet inte heller otydligt när det gäller vilka arbetsuppgifter som varslet träffade. Arbetstagarorganisationens varsel var därför inte otydligt med avseende på de varslade stridsåtgärdernas omfattning. Arbetstagarorganisation bröt därmed inte mot 45 § medbestämmandelagen.

» Avgörandet AD 2026 nr 32 i pdf-format (hos Stora Nygatan 2 A–BBox 2018SE‑103 11Stockholmkansliet@arbetsdomstolen.seArbetsdomstolen)

Tvisten har rört frågan om Polismyndigheten hade laga grund att avskeda, eller åtminstone sakliga skäl att säga upp, en civilanställd handläggare som dömts för grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik och i direkt anslutning till brottsligheten gjort uttalanden till ett vittne och poliser bl.a. om att denne var anställd hos Polismyndigheten.

Arbetsdomstolen har funnit att det i och för sig finns anledning att se allvarligt på den brottslighet den anställde gjort sig skyldig till. Med hänsyn till att brottsligheten begåtts utanför anställningen och med fog kan betraktas som en engångsföreteelse som hade samband med den anställdes dåvarande alkoholberoende av sjukdomskaraktär, att den anställde direkt medverkade till rehabiliteringsåtgärder samt att det inte kan ställas samma höga krav på oförvitlighet på en civilanställd, utan polisiära befogenheter och utan myndighetsutövande arbetsuppgifter, som på poliser, har Arbetsdomstolen funnit att den anställde inte visat sig uppenbart olämplig att ha anställning hos Polismyndigheten. De uttalanden som den anställde gjorde i anslutning till brottsligheten förändrar inte den bedömningen. Det har därför inte funnits laga grund för avskedande. Arbetsdomstolen har vidare gjort bedömningen att det inte ens fanns sakliga skäl för uppsägning. Arbetsdomstolen har därför ogiltigförklarat avskedandet.

» Avgörandet AD 2026 nr 29 i pdf-format (hos Stora Nygatan 2 A–BBox 2018SE‑103 11Stockholmkansliet@arbetsdomstolen.seArbetsdomstolen)

En arbetstagare överlämnade, på arbetsgivarens begäran, ett belastningsregisterutdrag till arbetsgivaren, som denne läste. Arbetsdomstolen har funnit att enbart ta emot och läsa belastningsutdraget inte omfattas av dataskyddsförordningen.

» Avgörandet AD 2026 nr 27 i pdf-format (hos Stora Nygatan 2 A–BBox 2018SE‑103 11Stockholmkansliet@arbetsdomstolen.seArbetsdomstolen)

En arbetsgivare som inte är bunden av något kollektivavtal ska enligt 19 a § medbestämmandelagen fortlöpande hålla arbetstagarorganisationer som har medlemmar som är arbetstagare hos arbetsgivaren underrättade om hur verksamheten utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt liksom om riktlinjerna för personalpolitiken. Under sju månader lämnade ett bolag inte någon information till en arbetstagarorganisation. Arbetstagarorganisationen påstod inte att det hade inträffat något särskilt i bolagets verksamhet under den aktuella tiden. Parterna har tvistat om bolaget har brutit mot 19 a § medbestämmandelagen.

Med hänvisning till att det i målet inte visats att någon särskild händelse hade inträffat och att det inte heller påståtts att bolaget avsåg att fatta något beslut som kunde påverka arbetstagarorganisationens medlemmar under perioden, fann Arbetsdomstolen att det inte fanns skyldighet för bolaget att lämna någon information till arbetstagarorganisationen under den aktuella tidsperioden. Arbetsdomstolen uttalade även att information ska lämnas fortlöpande innebär att information ska lämnas så snart det kan ske, inte vid fast bestämda tidpunkter.

» Avgörandet AD 2026 nr 25 i pdf-format (hos Stora Nygatan 2 A–BBox 2018SE‑103 11Stockholmkansliet@arbetsdomstolen.seArbetsdomstolen)

En bestämmelse i kollektivavtal mellan SAS och Svensk Pilotförening ger piloter som, enligt ett i bestämmelsen intaget rullande schema, inte får någon semester förlagd under sommaren rätt till viss kompensation i form av bl.a. extra semesterdagar. Tvisten har rört frågan om en pilot haft rätt till kompensation enligt bestämmelsen. Piloten tillhörde den grupp som inte fick någon semester förlagd under sommaren, men han var föräldraledig en del av sommaren. Enligt SAS uppfattning har det varit en förutsättning för kompensation enligt bestämmelsen att piloten arbetat, eller stått till förfogande för arbete, hela sommaren. Arbetsdomstolen har funnit att kollektivavtalsbestämmelsens ordalydelse inte anger något krav på tillgänglighet hela sommaren, samt att någon gemensam partsavsikt eller annat som ger anledning att frångå ordalydelsen inte har visats. Arbetsdomstolens bedömning innebär att bestämmelsen ska tolkas i enlighet med pilotföreningens uppfattning och att SAS genom att inte ge kompensationen har gjort sig skyldigt till brott mot pilotavtalet.

» Avgörandet AD 2026 nr 24 i pdf-format (hos Stora Nygatan 2 A–BBox 2018SE‑103 11Stockholmkansliet@arbetsdomstolen.seArbetsdomstolen)

2015 års avtal om användning av konkurrensklausuler i anställningsavtal mellan Svenskt Näringsliv och Förhandlings- och samverkansrådet PTK omfattar inte klausuler av typen förbud att värva den tidigare arbetsgivarens kunder, oavsett hur omfattande eller konkurrensbegränsande de kan anses vara och vad de ytterst syftat till samt trots att värvande av kunder till konkurrerande verksamhet i någon mening innebär att ta befattning med sådan verksamhet. Skiljeklausulen i 2015 års avtal är därmed inte tillämplig på tvist om avtalat vite för brott mot en sådan klausul.

» Avgörandet AD 2026 nr 23 i pdf-format (hos Stora Nygatan 2 A–BBox 2018SE‑103 11Stockholmkansliet@arbetsdomstolen.seArbetsdomstolen)

En lagermedarbetare avskedades efter att ha kört truck före och efter att han på arbetsplatsen lämnat ett slumpmässigt drogtest i saliv som sedan visade positivt för amfetamin. Arbetsdomstolen bedömde att det positiva provresultatet var tillförlitligt och att lagermedarbetaren medvetet (med uppsåt) hade brukat amfetaminet. Arbetsdomstolen uttalade att det normalt finns skäl för avskedande när en arbetstagare, som har arbetsuppgifter som är påtagligt farliga eller olagliga att utföra under påverkan av narkotika, har narkotika i kroppen på arbetet. Eftersom den truckkörning som lagermedarbetaren utförde med amfetamin i kroppen var såväl påtagligt farlig som olaglig, fanns det laga skäl för avskedandet. Detta gällde enligt Arbetsdomstolen trots att koncentrationen av amfetamin i saliven var låg, eftersom det i dagsläget inte finns någon testmetod som kan mäta graden av påverkan av amfetamin.

» Avgörandet AD 2026 nr 21 i pdf-format (hos Stora Nygatan 2 A–BBox 2018SE‑103 11Stockholmkansliet@arbetsdomstolen.seArbetsdomstolen)

Fråga om en anställd hos ett försäkringsbolag har gjort otillåtna slagningar i bolagets kundhanteringssystem och om bolaget hade laglig grund att avskeda den anställda på grund av dem, alternativt sakliga skäl för uppsägning. Även fråga om den anställdas privatekonomiska situation har utgjort sakliga skäl för uppsägning.

Arbetsdomstolen har funnit att slagningarna i och för sig var otillåtna och att den anställdas agerande var klandervärt. Domstolen har gjort en bedömning av hur allvarligt brottet mot anställningsavtalet var och, med hänsyn till bl.a. syftet med agerandet och att det var en engångsföreteelse, funnit att det inte fanns tillräckliga skäl för avskedande. Arbetsdomstolen har vidare funnit att varken de otillåtna slagningarna eller den anställdas privatekonomiska situation, sedda var för sig eller i kombination, utgjorde sakliga skäl för uppsägning. Arbetsdomstolen har därför ogiltigförklarat avskedandet.

Eftersom det funnits skäl att rikta allvarlig kritik mot den anställda för de otillåtna slagningarna har Arbetsdomstolen bestämt det allmänna skadeståndet för det ogrundade avskedandet till ett lägre belopp än normalt.

» Avgörandet AD 2026 nr 19 i pdf-format (hos Stora Nygatan 2 A–BBox 2018SE‑103 11Stockholmkansliet@arbetsdomstolen.seArbetsdomstolen)

En myndighets personalansvarsnämnd beslutade om en disciplinpåföljd i form av löneavdrag med 1 958 kr. Tvisten har rört om målet ska handläggas som ett förenklat eller ordinärt tvistemål.

Arbetsdomstolen har funnit att en disciplinpåföljd i form av löneavdrag inte är någon privaträttslig fordran, och parterna disponerar inte över frågan i rättegången, eftersom en domstol som prövar frågan om disciplinpåföljden är skyldig att självständigt avgöra om den anställde har åsidosatt sina skyldigheter i anställningen på ett sätt som motiverar en disciplinpåföljd. Ett mål om disciplinpåföljd är därför inte något dispositivt tvistemål och kan därmed inte handläggas som ett förenklat tvistemål. Målet ska därför handläggas som ett ordinärt tvistemål.

» Avgörandet AD 2026 nr 18 i pdf-format (hos Stora Nygatan 2 A–BBox 2018SE‑103 11Stockholmkansliet@arbetsdomstolen.seArbetsdomstolen)

En arbetstagarorganisation har krävt skadestånd av en arbetsgivare för brott mot 6 c § anställningsskyddslagen, som innehåller regler om skyldighet för arbetsgivare att inom viss tid efter det att arbetstagaren har börjat arbeta lämna skriftlig information om anställningsförhållandet. Enligt arbetstagarorganisationen har arbetsgivaren brutit mot det angivna lagrummet genom att, i förhållande till vissa angivna arbetstagare som varit anställda i mellan sex och arton år, antingen lämna ut anställningsavtal med påstått felaktig uppgift om från vilken dag anställningen gäller, eller utfärda men inte lämna ut sådan handling. Arbetsdomstolen har funnit att arbetstagarorganisationens framställning inte kan anses innefatta tillräcklig grund (laga skäl) för kraven (käromålet), och har därför avslagit arbetstagarorganisationens krav (talan) utan utfärdande av stämning.

» Avgörandet AD 2026 nr 12 i pdf-format (hos Stora Nygatan 2 A–BBox 2018SE‑103 11Stockholmkansliet@arbetsdomstolen.seArbetsdomstolen)

Ett bemanningsföretag i byggbranschen har sagt upp en arbetstagare som var anställd för att hyras ut. Av byggavtalet framgår att en uppsagd arbetstagare har rätt att under uppsägningstid behålla lön och andra anställningsförmåner även om arbetstagaren inte får några arbetsuppgifter alls eller får andra arbetsuppgifter än tidigare. Bemanningsföretaget betalade grundlön för de perioder arbetstagaren under uppsägningstiden inte var uthyrd till andra företag. Tvist har uppkommit om byggavtalets bestämmelse innebär att arbetstagaren under tid arbetstagaren inte var uthyrd under uppsägningstiden istället för grundlön hade rätt att få samma ersättning som under det närmast föregående utbokade arbetet, och om bemanningsföretaget därför bröt mot byggavtalets bestämmelse om rätt till bibehållen lön under uppsägningstiden genom att endast betala grundlön.

Arbetsdomstolen har funnit att bemanningsföretaget inte bröt mot byggavtalet genom att betala grundlön när arbetstagaren under uppsägningstiden inte var uthyrd. Arbetsdomstolen avslog därför talan.

» Avgörandet AD 2026 nr 9 i pdf-format (hos Stora Nygatan 2 A–BBox 2018SE‑103 11Stockholmkansliet@arbetsdomstolen.seArbetsdomstolen)

En arbetstagarorganisation påkallade både med ett bolag, innan det försattes i konkurs, och med konkursboet förhandling enligt 10 § medbestämmandelagen i fråga om vissa medlemmars anställningsförhållanden och lönefordringar samt i fråga om förhandlingsskyldighet förelåg. Konkursförvaltaren avböjde att förhandla. Tvisten har i huvudsak gällt frågan om konkursboet därmed har gjort sig skyldigt till förhandlingsvägran.

Arbetsdomstolen har funnit att medbestämmandelagen liksom annan arbetsrättslig lagstiftning är tillämplig även när en arbetsgivare har försatts i konkurs. Ett konkursbo, genom en konkursförvaltare, är därmed bundet av bl.a. föreskrifterna i medbestämmandelagen om arbetsgivares förhandlings- och informationsskyldighet och anses vid tillämpningen av de föreskrifterna lika bundet av kollektivavtal och anställningsavtal som konkursgäldenären var eller hade varit det. Den allmänna förhandlingsrätten i 10 § medbestämmandelagen tillkommer alla arbetstagarorganisationer som har medlemmar anställda hos arbetsgivaren och förhandlingsrätten består även under konkurs. När en arbetsgivare försätts i konkurs övertar konkursboet därför arbetsgivarens skyldighet att förhandla enligt 10 § medbestämmandelagen. De frågor arbetstagarorganisationen begärde förhandling om omfattas av förhandlingsskyldighet enligt 10 § medbestämmandelagen och påståendet att medlemmarna var eller hade varit arbetstagare hos bolaget framfördes inte mot bättre vetande. Konkursboet bröt därmed mot förhandlingsskyldigheten när konkursboet motsatte sig att delta i förhandling och ålades att betala allmänt skadestånd till arbetstagarorganisationen.

» Avgörandet AD 2026 nr 6 i pdf-format (hos Stora Nygatan 2 A–BBox 2018SE‑103 11Stockholmkansliet@arbetsdomstolen.seArbetsdomstolen)

Tvisten har rört frågan om Försäkringskassan hade laglig grund att avskeda en anställd som var tjänstledig på heltid för att utföra uppdrag som fackligt förtroendevald.

Staten har påstått att den anställde felaktigt redovisade sin frånvaro och arbetstid till Försäkringskassan, missbrukade Försäkringskassans flextidssystem och därigenom åsidosatte sina åligganden mot Försäkringskassan på ett sätt som allvarligt skadade Försäkringskassans förtroende för den anställde.

Arbetsdomstolen har funnit att den anställde vid upprepade tillfällen under en förhållandevis kort tid felaktigt redovisade sin arbetstid och frånvaro på ett sätt som påverkade den anställdes rätt till lön och Försäkringskassans möjlighet att kontrollera de redovisade arbetstiderna. Den anställdes agerande orsakade en så allvarlig förtroendeskada att den anställde därigenom grovt åsidosatte sina åligganden mot Försäkringskassan. Försäkringskassan hade därmed laglig grund att avskeda den anställde.

En fråga i målet har varit om en fackligt förtroendevald arbetstagare kan redovisa sin arbetstid schablonmässigt, istället för att dag för dag registrera faktiskt arbetad tid på samma sätt som andra anställda hos Försäkringskassan och i enlighet med Försäkringskassans flextidsavtal. Arbetsdomstolen har funnit att en förtroendevald arbetstagare på samma sätt som andra anställda hos Försäkringskassan är skyldig att följa bestämmelserna i Försäkringskassans flextidsavtal och redovisa sin faktiskt arbetade tid.

» Avgörandet AD 2026 nr 2 i pdf-format (hos Stora Nygatan 2 A–BBox 2018SE‑103 11Stockholmkansliet@arbetsdomstolen.seArbetsdomstolen)

Ett bemanningsföretag i byggbranschen har sagt upp en arbetstagare som var anställd för att hyras ut. Av byggavtalet framgår att en uppsagd arbetstagare har rätt att under uppsägningstid behålla lön och andra anställningsförmåner även om arbetstagaren inte får några arbetsuppgifter alls eller får andra arbetsuppgifter än tidigare. Bemanningsföretaget betalade grundlön för de perioder arbetstagaren under uppsägningstiden inte var uthyrd till andra företag. Tvist har uppkommit om byggavtalets bestämmelse innebär att arbetstagaren under tid arbetstagaren inte var uthyrd under uppsägningstiden istället för grundlön hade rätt att få samma ersättning som under det närmast föregående utbokade arbetet, och om bemanningsföretaget därför bröt mot byggavtalets bestämmelse om rätt till bibehållen lön under uppsägningstiden genom att endast betala grundlön.

Arbetsdomstolen har funnit att bemanningsföretaget inte bröt mot byggavtalet genom att betala grundlön när arbetstagaren under uppsägningstiden inte var uthyrd. Arbetsdomstolen avslog därför talan.

» Avgörandet i pdf-format (hos Stora Nygatan 2 A–BBox 2018SE‑103 11Stockholmkansliet@arbetsdomstolen.seArbetsdomstolen)